Frågelådan

Här svarar vi gärna på alla frågor om kol, kolmilor, kolarskrock och annat som hör kolarlivet till. Om din fråga inte redan finns besvarad så är du välkommen att skriva din fråga till kolare@kolbulle.nu. Vi har inte bara gjort många milor själva, utan även hjälpt andra med tips och råd. Vi har ett bibliotek med kolarlitteratur, och känner kolare som var med och arbetade på den tiden det begav sig. Det finns inga dåliga frågor!

Varför gör man kolmilor?

Förr i tiden gjorde man kolmilor för att få bränsle till alla Sveriges masugnar och smedjor. Järnindustrin var viktig och i vissa delar av landet kalhöggs de stora skogarna för att tillverka kol av veden. Att man tillverkade kolet på plats i skogen berodde på att det färdiga kolet är en sjundedel så tungt som veden och därför mycket lättare att transportera på slädar efter häst (så kallade kolryssar).

Idag gör man kolmilor för att bevara kunskapen om ett annars utdöende hantverk. Att göra en kolmila är både spännande och lärorikt. När man bygger milan får man en härlig blandning av kroppsarbete och avkoppling i naturen.

Resultatet av en kolmila är såklart kol, så om man gör en mila brukar man få fantastiskt bra grillkol som räcker till många grillkalas.

Tillbaks

Varför ryker det så mycket?

När man tillverkar kol hettas veden upp av glöden som finns inuti milan. Vatten och andra flytande ämnen som finns i veden kokar då ut och bildar en tjock rök runt milan.

Kolaren håller alltid uppsikt på röken och märker direkt på rökens färg och doft när något är galet. Normalt skall röken vara vitaktig med en mjuk doft. Om röken blir blåaktig och stickande i doften så brinner det någonstans. Då måste man omedelbart kontrollera milan och åtgärda orsaken.

Tillbaks

Vad händer när en mila slår?

Det har pratats mycket om hur milorna brukade slå (explodera). Att milan slår beror på att det ibland samlas explosiva gaser inuti milan som plötsligt kan explodera. Milans stybblager (jordlager) som den är täckt med kan då flyga av och man måste omedelbart laga milan så inte syre kommer in och veden brinner upp.

En stor mila brukar kunna slå under det första dygnet innan den blivit genomvarm. Detta beror på att vattenångan i en kall mila kondenseras på veden medan de explosiva gaserna blir kvar. I en varm mila stannar vattenångan kvar och späder ut de explosiva gaserna så att de blir ofarliga. Små milor brukar sällan slå.

Tillbaks

Hur lång tid tar det att göra en kolmila?

Det beror helt och hållet på storleken på milan, vedens kvalitet och hur våghalsig kolaren är. Man kan säga att en fullstor mila på 100 kubikmeter bör kola klart på ett par veckor. Det har dock hänt att man har lyckats att kola en sådan mila på två dygn, men det är inget att rekommendera. En minimila kan kräva allt från några timmar till en vecka för att bli klar. Torr ved kolar mycket snabbare än fuktig ved.

Tillbaks

Vilket träslag är bäst?

Alla träslag går bra att kola, det är dock viktigt att veden är torr och inte rutten. Förr använde man helst lövved till gengaskol och barrved till masugnar och smide. Lövkolen är lite tyngre och en hektoliter lövkol räcker därför längre än samma mängd barrvedskol. Barrvedskolen innehåller mindre fosfor än lövvedskolen och förorenar därför inte järnet när man håller på med järnframställning eller smide.

Till grill fungerar både löv- och barrvedskol, men barrvedskolen glöder lite snabbare och varmare samt är lättare att tända.

Tillbaks

Hur gör man kol idag?

Idag gör man kol i ugnar eller plåttankar. Det är billigt, effektivt och lättare att kontrollera lufttillförseln. Dock är de fabrikstillverkade kolen tillverkade vid lägre temperatur än milkolen. De är därför inte lika rena, glöder sämre och lämnar mer aska.

Tillbaks

Får man tjära ur en kolmila?

Nej, tjära får man ur en tjärdal som inte är riktigt lik en vanlig kolmila. Tjärdalen görs av speciell ved, törved, som man får från gamla tallstubbar. Tjärdalen har ett hål mitt under botten där tjäran kan rinna ut genom ett rör. En kolmila startas i mitten och därefter drivs glöden ut mot kanterna. I tjärdalen gör man tvärtom för att tjäran skall kunna rinna in mot avtappningshålet utan att brinna upp.

En tjärdal ger också en liten mängd kol. Dessa anses vara av den absolut bästa kvalitén för smide.

Tillbaks

Varför har man ibland en skorsten intill milan?

I början på 1900-talet introducerades skorstensmilan för att effektivisera kolmilorna. Man sätter en skorsten vid milans nederkant som rökgaserna leds iväg ur. På så sätt får man bättre kontroll på luftcirkulationen i milans underkant och mindre luftcirkulation inuti milans kolningszon. Detta gör att milan kolar snabbare och mer problemfritt. Dessutom får man ett större kolutbyte.

Tillbaks

Är det farligt att göra kolmilor?

Förr i tiden var kolning ett farligt arbete och det hände ibland att människor trillade ner i kolmilor och brann upp när de skulle laga milans skyddande jordlager. Om någon förolyckades i en mila brukade man låta den stå kvar som en gravplats utan att skörda kolen.

Idag görs mest små milor som man inte måste upp och klättra på. Då är det ingen risk att man trillar i.

Tillbaks

Vad är en kolbotten?

En kolbotten är den plats där en kolmila har stått. Ofta syns kolbottnarna i skogen som runda områden där det nästan inte växer några träd, eller bara några klena träd. Orsaken är att jorden är uppblandad med näringsfattiga kol.

När man skall göra en kolmila är en gammal kolbotten mycket eftertraktad eftersom den jord som finns där är mycket bra för att täta kolmilan.

Tillbaks

Hur lär man sig att göra kolmilor?

Det finns många sätt att lära sig kola. Man kan försöka att hitta någon som är duktig på kolmilor som kan hjälpa till första gången. Vi kan hjälpa till, eller så kan man prova själv. Då finns eBoken Lyckas med kolmilan att ladda hem. Även gamla kolarböcker är värdefulla.

Dessutom finns det kurser i kolning till exempel hos Gränsfors Bruks.

Tillbaks

Vilka verktyg använder kolaren?

Viktiga verktyg för en kolare är:
Klubban - för att packa ihop milan.
Milspettet - en jättelång provsticka som man kan sticka in i milan och känna med.
Kolharkan - en grov kratta att riva ut kol med.
Kolkroken - ser ut lite som en oslipad lie och används för att riva ut kol med.
Kolfatet - en grov sil som man kan sila bort jordrester från de färdiga kolen.
Spaden - för att ösa stybb (jord) med.
Navaren - ett grovt borr.
Yxan och sågen - såklart.

Vilka facktermer behöver kolaren kunna?

Viktiga facktermer för en kolare är:
Bak - Rest från sågverk. Ser ut som bräder, men kanterna är inte raka och bark kan finnas kvar.
Block - T-formad konstruktion som består av en bak som sitter fast på en stör. Blocket håller stybben på plats.
Bränder - Efter att milan gått klart är en del av vedbitarna i botten inte riktigt kolade, dessa kallas bränder. De är riktigt torra och fungerar utmärkt som brasved.
Draghål - Öppning som man gräver upp i milans nederkant. Draghålen används för att reglera milans lufttillförsel.
Dämning - När man försöker få milan att svalna kallas det för dämning. Ibland använder man vatten för att få stybben riktigt tät.
Eld - Ett ord som aldrig får nämnas i närheten av kolmilan eftersom den då kan börja att brinna.
Fotrymning - Ett annat ord för "draghål".
Frät - Hål som uppstår på milan. Heta gaser strömmar ut ur frätet och det måste klagas omedelbart genom att fyllas med ved och täckas med stybb.
Frua - Ett annat ord för skogsrået. Det är mycket viktigt att vara vän med henne eftersom hon har räddat livet på många kolare. Man bör lämna lite mat ute på natten till Frua.
Gång - När milan kolar kallas det att den "går". Man får aldrig någonsin säga att den brinner.
Kolare - Person som har till yrke att producera kol i kolmilor.
Kolbotten - Den markbit som man har gjort en kolmila på. En gammal kolbotten är absolut bäst att använda för en ny mila eftersom det finns gott om tät och fin stybb där.
Kolbulle - Maträtt som kolaren äter. Liknar en pannkaka med fläsk, men den innehåller inga ägg.
Kung - Hålrum i milans centrom som används när man värmer milan. Värmningen påminner om en skorstensbrand.
Liggmila - Den typ av mila som var vanlig för mycket länge sedan i Norden. Veden staplas liggande.
Randbarka - För att veden skall torka snabbt behöver den randbarkas. Man hugger då bort en strimma av barken länks hela vedbiten.
Res - När man staplar veden för att torka bygger man så kallade res. Kolvedsresen byggs av ungefär 3 meter lång randbarkad ved som staplas i V-form.
Resmila - Den typen av mila som är vanligast idag. Veden staplas stående till skillnad från i liggmilan.
Riktstake - I centrum på en resmila sätter man en lång stake när man börjar milbygget. denna stake siktar man mot då man ställer in veden. Detta gör att veden staplas rakt och symmetriskt vilket minimerar risken för att milan skall vrida sig eller kärva fast under kolningen.
Slagning - En gasexplosion i milan. Milorna slår i regel bara första dygnet vilket brukade vara en mycket arbetsam period för kolarna.
Stybb - Det täckande obrännbara lagret ovanpå milan, oftast en blandning av jord, sand och kolsmulor. På sågverken förr i tiden användes ibland sågspån som stybb vilket gav synnerligen dåliga milor.
Tändtrumma - Samma sak som "kung".
Värmning - Så kallas det när man startar milan (kolare vill inte använda ordet tända eftersom man fruktar att milan skall börja brinna). Detta är normalt ett präktigt skådespel som börjar med att man sätter eld i kungen.

Dessutom finns såklart kolarens verktyg.

Tillbaks